Igår var det så varmt att svetten rann mellan bröst och lår. Tog en iskall dusch, lockade håret och svidade om.
Skulle nämligen in till stan och träffa min vän Elina för en drink.
Hade min bästa jeanskjol i rosa, från Arket. Den har några år på nacken, köpte den billigt på rea. Plus min gamla blus från H&M, örhängen Anna designat och en ring loppad på Sellpy.
Bar mina orangea, åtta år gamla skor från Din Sko. Samt loppad väska.
Kände mig fin, men fortfarande svettig.
Denna lördagsförmiddag ska vigas åt att städa huset. Sedan åker vi nog till byns badplats och hänger där i ett par timmar. På kvällen är det cykelfest – en stor årlig begivenhet i byn när alla cyklar omkring och äter middag hos varandra. Förrätt, huvudrätt och efterrätt intages alla i olika hus, och man inte får veta på förhand vem man ska bli bjuden av och bjuda in hos sig själv. Jag ska dock bara cykla hem till Stina och äta middag med henne, Ulrika och alla sju barn. Det vet jag med säkerhet och det ser jag fram emot!
Jag har de senaste två månaderna fortsatt med projektet att läsa om mina gamla Maria Gripeböcker. Först Tre trappor upp med hiss-serien och sedan Skuggan över stenbänken-serien. Men efter att ha läst båda serierna klart (utom Skugg-gömman) så kommer jag att avbryta experimentet. Det blev för sorgligt. För det känns lite som att min barndomsupplevelse tas ifrån mig av att läsa böckerna med en vuxens ögon. Inte för att böckerna är dåliga – för de är de absolut inte. Men för att magin från barndomen försvinner när jag ser blottor och ologiska sammanhang. Sånt som inte stör ett barns läsupplevelse , men som absolut stör en vuxen. Och eftersom Gripeböckerna var så viktiga för mig i mellanstadiet, så vill jag låta den känslan få vara kvar och inte förstöra den.
Måste dock säga att första boken i respektive serie verkligen fortfarande håller. Så ska man läsa om något av Maria Gripe så tycker jag att det är Tre trappor upp med hiss och Skuggan över stenbänken som gäller. Så fina karaktärsskildringar. Av osäkerhet, utanförskap och känslan av att vara fel och tafatt. Så vackert! De är också roligt att märka hur vissa teman går igen i Gripes författarskap. Häftiga bränder, mystiska stämningar och kvinnoporträtt av nästan väsenlika varelser – som Olga, Rosilda och Lydia. De äldre, kloka och närmast allvetande kvinnorna: Storråda, Amalia och Lottens farmor. Och den vardagliga huvudkaraktären som möter en fantastisk vän och känner sig både imponerad, fascinerad och hopplöst grå i jämförelse. Som Lotten gentemot Marion och Berta gentemot Caroline. Är så glad för Gripeböckerna och önskar verkligen att fler generationer ska få upptäcka dem. Men jag ställer in dem i bokhyllan i väntan på några barn som vill läsa dem istället för mig.
Hej på er! Torsdag idag och här kommer första halvan av min vecka i bilder. Andra halvan får ni när jag upplevt den färdigt.
Varje morgon har börjat på samma sätt. I hammocken med mitt kaffe, där jag försöker vakna till liv. Sitter och gungar och ser mig omkring och lyssnar på fågelsången. Ett sånt fint sätt att starta på. Har för övrigt små pliriga grisögon varje morgon. Det tar nämligen några timmar innan svullnaden har lagt sig. Lymfmassage? Vore det något, tro?
Mitt utebad är iordninggjort också. Så jag blaskar av ansiktet
Och hoppar i. Friskt, kallt och underbart.
Pojkarna spelar Magic så fort de kommer åt. Morgon, middag, kväll.
På måndagen blev det tjockpannkaka med blåbär till mat. Kokade sylt
Och gjorde DEN GODASTE salladen som finns. Ta ett vitkålshuvud (färskt!) och strimla fint. Häll på en neutral matolja, pressa över en citron och salta rikligt. Massera med händerna och njuuuut. Hela familjen älskar denna sursalta sallad. När vitkålen är så färsk och god behövs inga andra kryddor.
Uffe stjälpte till med äggen.
Ett riskabelt projekt, men det går. Bara man sedan silar pannkakssmeten ner i långpannan. Då slipper man äggskalsbitar.
Så åt vi på verandan.
Jag gör två tjockpannkakor. Ena plåten är till familjen och den andra är till Bertil. Han äter oss ur huset.
På tisdagsmorgonen startade jag dagen med ett styrkepass för en ökad mängd junk in the trunk.
Bild, annars hände det inte!
Sedan drog jag till NK och satt och skrev i några timmar. Hade min vita gamla knytblus i linne från Zara och en loppad kjol.
Fick beröm för mitt glow men det var bara svett.
Efter jobbet drog jag till öppet hus på skolan. Barnen hade ordnat en liten show, Folke läste en dikt, det var lotteri, såldes fika och spelades fotbollsmatch mellan föräldrar och barn.
Ulf har inte riktigt förstått det där med lotterier ännu. Han fick en lott och såg sedan att det satt en apa på vinstbordet.
-Apan kommer jag att få!
Det sades med en självklarhet som gjorde mig nervös. Men tänk att apan faktiskt BLEV hans till slut! En vinstlott för mina hörselgångar. En nitlott för hans förståelse för lotteriers natur.
Läste min sons skoluppsats också, som var uppsatt i korridoren. När han blir stor får han köpa sig en stuga i urskogen i någon nationalpark och sedan leva där och tryggt veta att alla träd får stå kvar. Resten av norra Sverige kommer sannolikt skövlas i den gröna omställningens namn.
Efter öppet hus var vi så trötta och svettiga att vi åkte hem och drack saft på verandan, barnen badade i utekaret och jag hällde upp en påse linsbågar för att återställa saltbalansen.
Sedan gick jag planlöst ut i trädgården för att ta tag i växthuset. Tänk att i samma stund som jag skrev inlägget om att inte känna trädgårdsstress – då släppte stressen för mig. Jag skriver ju lika mycket till mig själv som till dig som läser. Ofta skriver jag det jag önskar att någon annan kunde säga till mig!
Växthuset stängde jag orört i höstas. Blev så många jobbresor att det aldrig orkades med.
Nu tömde jag krukor, slängde överblivet växtmaterial och organiserade upp litegrann. Allt i lugnt lucia-tempo.
Uffe hjälpte mig.
Och vi avslutade med att plantera gurkan och tomaterna. Förra året hade jag kanske femtio tomatplantor. Nu har jag sex.
När Jakob la barnen fortsatte jag med mina sommarblommor. Tömde ur de ruttna krukorna och bar bort dem. Fyllde ny jord i de kvarvarande.
På fastubron föll valet på färgkombinationen orange och lila som bland annat Jenny och Anna röstade för i detta inlägg. Just den färgkombinationen har jag inte haft förut, så det känns kul. Men jag insåg när jag planterat att kompositionen skulle må bra av några gula stänk också, för maximal effekt! Så det ska åtgärdas.
Byter aldrig jord i mina krukor. Slänger bara bort de gamla växterna och fyller på med gödsel och lite ny jord högst upp, så mycket som det nu ryms.
Svea gjorde mig sällskap och drack vårt gamla badvatten. Så här blir badkaret efter några dagar om det blåst kraftigt. Men det är ingen fara för jag använder då vattnet till blommorna och sedan fyller jag på nytt.
Igår onsdag korrade jag bokmanus – Lottas skisser börjar trilla in och jag är eld och lågor över resultatet! På eftermiddagen var det Jakob som lagade mat och vi åt i trädgården.
Sommar har inget med semester att göra. Sommar är det även i maj, om det råkar vara somriga temperaturer. Och då gäller det att bete sig somrigt. Äta ute, grilla, sitta i trädgården och glo.
En matig sallad, saltade rostade mandlar, tortellini med ost och tärnad kyckling.
Så får alla kombinera sin egen portion. Väldigt gott!
Efter maten klättrade barnen i träd, sedan kastade vi tennisboll på åkern och övade oss på att ta lyra. Det är så meditativt att bara stå och kasta till varandra. Tills någon sylar en tennisboll i mammans bröstvårta.
Barnen fortsatte sedan spela Magic
Medan jag tog en långpromenad. Först pratade jag med Elina i nittio minuter.
Sedan ringde Erica och då pratade vi i nittio minuter till. Och det var så varmt att jag tog av mig och gick i underkläder. Ni vet den där virala “frågan” som gått runt på tiktok och instagram? När kvinnor berättar om de hellre träffar en björn eller en man i skogen? Och nästan alla svarar såklart björn, för att det är minst otäckt.
Här är båda sakerna ungefär lika sannolika. Ungefär en gång per år möter jag någon människa när jag promenerar här i skogarna, och då är det ju bara någon trevlig granne. Ganska ofta möter jag dock ett djur av något slag. Och jag älskar att jag kan känna mig helt trygg i naturen här. Aldrig rädd för att jogga sent med musik i öronen eller ta ett ensamt nakendopp i en tjärn. Trygghet är livskvalité.
Veckans avsnitt ligger bakom betalväggen och det är synd, för det betyder att de flesta av er inte kommer få lyssna. Det är nämligen ett särdeles roligt avsnitt om Jennifer Lopez downfall, om vad jag ägnar mig åt om nätterna samt om de roligaste tevemammorna och vad de egentligen har gemensamt.
Varannan vecka är Wollin & Clara gratis och då finns vi där poddar finns. Varannan vecka släpps ett avsnitt bakom väggen hos Under Produktion. 29 kr i månaden kostar det att prenumerera där. Då får du också exklusiv tillgång till hela arkivet med avsnitt vi släppte när vi låg hos Podme. Just detta smaskiga avsnitt ligger bakom betalväggen!
Ett ledord jag haft med mig ett tag, det är värdighet. Längtan efter ett värdigare liv! Det är ju så underbart, vackert och absolut ovärdigt att ha småbarn. Torka upp kiss med strumpan och hitta ett äppelskrutt inpillat bakom elementet. Ligga i en säng med mjölkfläckiga lakan och fastna i intorkad ketchup. Livet med små barn är ofta ovärdigt och det är helt i sin ordning. Men med barnens stigande ålder kommer en ökad längtan efter värdighet. En värdighet jag inte heller hade innan jag fick barn. För då var jag ju själv som ett barn! Sov halva dagen, hade obefintliga städrutiner och ingen koll på mina räkningar.
Varför söker jag värdighet då? Jo, jag tror att strävan efter värdigheten är ett sätt att respektera mig själv och sätta gränser. En metod för att hålla mig frisk. Här är ett scenario:
Gamla Clara: –Jag har tio minuter till godo innan ett möte. Vad bra! Då kan jag passa på att göra ett ärende emellan. Men ärendet tar mer tid än jag trott och jag tvingas sedan rusa in till mötet i sista minuten. Med svett mellan brösten och håret i oreda, samtidigt som jag hasplar ur mig ursäkter om varför jag är sen. Jag kommer till mötet helt ovärdig.
Nya Clara: Jag har tio minuter till godo innan ett möte och då strosar jag dit i mitt eget tempo. Skrider in som en lucia och sätter mig i det svala väntrummet. Scrollar lite i telefonen eller andas och tänker igenom vad som ska ske på mötet. Och när det väl sätter igång är jag inte svettig utan samlad – och behöver inte börja med att ursäkta min sena ankomst. Så värdigt!
För mig handlar värdighet helt enkelt om att ha tid att göra viktiga saker lite mer ordentligt. Att sträva efter värdighet kanske kan låta som att addera ytterligare en stress till livet. Men det är bara om man gör det för andras skull, som ett krav utifrån. Den värdighet jag letar efter är driven av en längtan inifrån. Efter att ge mig själv lite bättre förutsättningar. Det kan handla om väldigt små saker som att ta en timme och sy igen hålen i alla strumpbyxor, så att jag inte varje morgon börjar med att behöva pröva fyra par för att hitta ett helt. Att steama alla klänningar innan jag hänger in dem i garderoben, så att de är okej direkt jag tar fram dem. Att hålla efter tvätten så att jag inte behöver gå i bikinitrosor för att de vanliga är slut. Att ha en pärm till mina körnoter så att de inte alltid är helt skrövliga och smutsiga efter att ha hamnat på golvet i baksätet där en unge satt sitt fotavtryck på dem.
Jag får allt svårare att följa och läsa om yrväder vars liv är på ända och som skrattar sig igenom kaoset. För mig är det nämligen lite too close to home. Jag har haft det på det viset så mycket i mitt liv, men sanningen är att jag tycker att jag förtjänar bättre. Jag tycker inte längre att det är så roligt att stå i behå när middagsgästerna kommer, eller att alltid behöva åka tillbaka med barnens extrakläder för att jag inte kom ihåg dem på morgonen.
Men det handlar samtidigt inte om ett perfekt liv i någon annans ögon. För pedanter och ordningsamma typer kommer jag säkert alltid att framstå som en slarvmaja i jämförelse. Men det här handlar ju om mitt förhållande till mig själv och vilka förutsättningar jag ger mig. Värdighet. Det är något väldigt vacker med det ordet!
Det är gulligt hur jag inbillar mig själv att jag ska lyckas införa något slags köpstopp på prickiga kläder. Det händer ju bara inte! Blir så glad av prickigt. Inte minst av den här rödvita klänningen jag loppade i vintras och som inte fått komma fram förrän nu.
Perfekt ärmlängd och fint knyt i midjan. Tricket med röda kläder är att inte kombinera dem med svart. Svart är generellt sett en riktig färgdödare. Och så fort man sätter svart till rött känns det åttiotalskladdigt på fel sätt (för mig). Adderar man istället en väska av naturmaterial eller plagg i andra härliga andra färger. Då blir helhetskänslan bra!
Jag tänker ofta på hur glad jag blir av kläder. På kvällen kan jag längta till nästa morgon när jag ska vakna och klä på mig. Välja smycke, klänning, skor och väska. Plocka fram en brosch eller ett armband. Kombinera det på ett sätt jag aldrig gjort förut! Att ha en fin outfit är grädden på vardagmoset.
Minns hur synd jag och Anna tyckte det var om mamma som var sjuksköterska och bara fick gå runt i scrubs hela dagarna. Hur stod hon ut? Halva nöjet med gymnasiet var ju att vaaaarje kväll prova kläder och styla outfits till dagen efter. Skolan var som en slags catwalk. Idag har jag bloggen istället, så jag slipper vara fullt så outhärdlig IRL.
Väska och klänning vintage, skor gamla från Din sko och örhängen från Other Stories
Jag har känt mig vädigt trädgårdsstressad sista tiden. Allt som måste göras bara snurrar runt i mitt huvud. Så då gjorde jag som jag brukar och skrev en lista! Och när jag plitat ner allt som ska ske och när det ska göras, tänk då var trädgårdsglädjen som bortblåst. Kvar var bara ännu mer stress.
Så dumt det kan bli ibland. Listor kan vara nyttiga, roliga, effektiva och praktiska. Men de kan också vara fullkomligt glädjedödande. Min trädgård är liksom inget projekt att beta av. Jag älskar den – men den är ju en hobby. Och om jag istället behandlar den som en to do-lista över saker som ska åtgärdas, ja då försvinner njutningen med mitt fritidsintresse.
Jag rev listan i bitar och bestämde mig för att det får bli som det blir. Några av de trätunnor jag haft som krukor i flera år har ruttnat bort. Har funderat på vad jag ska ersätta dem med för krukor är ju så dyra! Men istället bestämde jag mig för att inte ersätta dem alls. Jag kan inte heller se att det är rimligt att lägga så mycket pengar på sommarblommor som jag brukar. Det får bli mindre i år. Det räcker långt ändå.
Jag har inte orkat förså en enda blomma eller grönsak. Det är helt okej! Jag köper väl bara några tomater och gurkor och lite kryddor och stoppar ner i växthuset. Så får det räcka med den saken!
Och ingenting behöver vara “klart” till sommarens intåg. Vad är det för skevt perspektiv? Det är lika dumt som att tro att huset ska vara färdigpyntat och julbaket ska vara klart i november. Vad är december till för om inte för att göra just det? Och vad är sommaren till för om inte att plantera och dona på allt eftersom?
Och fönsterputsen som jag jagat upp mig över får bli en lightvariant. Tänker inte putsa mellan dem, som jag annars oftast gör. Den tiden och energin har inte jag. Jag tar ett fönster här och där och börjar med de skitigaste, så får jag sedan hur långt jag orkar. Om det ska kunna vara kul måste det få räcka med good enough!
Här kommer ett låååångt inlägg med allt som skedde från i torsdags till ikväll. Långt för att det äntligen blivit den tid på året då man gör något, träffar någon, och det dessutom finns ljus att fota i.
Sätt tändstickor för ögonlocken så de orkar hålla sig uppe. För den här läsningen kan ta sin tid!
I torsdags var det nästan olidligt hett. Jag satt i hammocken och gjorde skrivjobb men tog det annars mest lugnt. Vattnade förstås igång rabarbern och gräslöken. Förstod också att någon i hushållet berättat för alla han kände att hans mamma fått en hjärtinfarkt dagen innan. Så då tyckte jag det var bäst att skriva ett blogginlägg om att det INTE hade hänt! Påminde mig om när jag kom hem från Etiopien med orientböld och samma son berättade för alla att jag hade “böldpest”.
The face of böldpest.
Ute i trädgården står mitt ena kamerastativ, redo att användas. Det andra står inomhus. När de är framställda blir startsträckan inte lång till att ta en bild där jag själv är med.
Annars får man begagna sig av speglar.
På fredagsmorgonen åkte jag in och tränade. Så svårt att träna på morgonen dock. Kroppen har inte vaknat och lyckas inte kommunicera med sig själv. För varje set (vanligen tre) blir det dock lättare i takt med att kroppen piggnar till. I vanliga fall är det ju tvärtom – tyngre ju fler repetitioner man gör!
Efter träningen var jag bjuden på lunch hos min kompis Frida i byn!
Så härligt att kliva in i hennes vackra hem
Med alla fina stilleben…
Och sedan bara sätta sig ner och njuta västerbottenpaj och gubbröra.
Och ett stort fång hägg!
Vi hade som vanligt mycket att prata om
Och en hel del poserande att uträtta.
Så lunchen fortsatte hela eftermiddagen.
Men sedan gick jag hem och stötte samtidigt på grannarnas lilla grisflock som var på rymmen. De smiter och drar runt som ett gäng gulliga gangsters. Barnen är förtjusta och springer och klappar dem.
Storpojkarna hade kittat sig i scoutkläder och var ute och studsade studsmatta.
Medan Jakob tränade i chinsräcket, under hotfull himmel.
Ulf hade somnat på kökssoffan med min handväska som huvudkudde. Helt utmattad av hettan.
Sedan skulle barnen iväg! Fullastade inför hajken. Egentligen var det Folkes patrull som skulle ha hajk, men Bertil fick följa med som hjälpledare.
Någon gav dock onda ögat på verandan.
-Jag vill väl också åka på hajk!
-Hejdå med er grispojkar!
Och sedan kom regnet. Hela dagen hade det varit 27 grader varmt, men lagom till hajken kom åskskurarna.
Charlotte och Dahlia svängde förbi för att hämta grispojkarna, som rusade in för att ta skydd. Och sedan tog Jakob med sig Ulf och åkte till farmor i stan för att sova över. Så att Uffe skulle få något roligt han också! Jag blev kvar ensam hemma.
-Stackars mamma som blir själv, sa alla barn medan jag log i mjugg.
När regnet äntligen stillat sig så solade kvällen upp. Då tog jag Essa på en långpromenad. Hade ingen musik eller någonting – gick bara och lyssnade på fågelsången och kände dofterna. Så härligt när ett rejält regn sköljer fram försommaren.
Blev ute i nittio minuter innan jag kom hem med ömma fotsulor och trötta höfter. Bättre sortens fredagsmys. Och fredagsfys.
På lördagsmorgonen steg jag upp och städade nedervåningen. Dammade mattor, dammsög och dammtorkade. Jag håller jag hårt på lördagsstädningen – men lämnade med varm hand kvar övervåningen tills när Jakob skulle komma hem på söndagen.
Sedan skrev jag en lapp till pojkarna och fäste på kylen med en möbeltass. De är hopplösa med sina telefoner. Tittar inte på dem på flera dagar och sedan laddar de ur, utan att de märker något. Men nu behövde jag ju informera om var jag tagit vägen. Skulle nämligen in till stan!
För att träffa Elina och bli bjuden på försenat födelsedagsfika. Hade min blå vintageklänning som jag är så förtjust i! 150 kronor på Myrorna i Göteborg. Fler märken borde göra ringningar som dessa. Så smickrande.
Vi åkte till Smultronstället och kikade på blommor…
och fin keramik.
Vi fikade och pratade
Och jag fick födelsedagspresenter!
Så härligt att sitta i solen och dricka kaffe tillsammans. Vi pratar ju i telefon flera gånger i veckan – men vi har knappt setts i köttet på hela vintern.
När vi tröttnade på trängseln och att träffa främlingar i köttet…
Åkte vi på den nyöppnade och välkurerade vintageaffären Second First på Ålidhem.
Vi provade kläder och kikade på snygga möbler.
Och när vi tröttnat också på det åkte vi till Eljest en sväng. Sedan skjutsade jag hem Elina och körde tillbaka till byn.
Där hade mobilfria-pojkarna till slut lyckats få kontakt med sina vänner. Deras familj flyttade härifrån förra sommaren, men har kvar sin stuga vid sjön. Och nu var det fyra fnittriga pojkar som studsade studsmatta och åt pizza.
Älskar att tjuvlyssna på deras surr medan jag går runt och stökar. Att höra barnen skratta med sina vänner är fasen nästan roligare än att skratta med MINA vänner. Men bara nästan.
Efter maten cyklade de till stugan för att bada, basta och äta s’mores. Och sent på kvällen kom de hem och störtade i säng. Först ett dyngs hajk sedan massa kompislek. Klart man blir trött!
I morse drack jag kaffe i morgonrock i trädgården. Sedan begav vi oss ner till bönhuset i byn.
För den årliga vårgudstjänsten.
En otroligt fin tradition i vårt lilla bönhus!
Charlotte ledde med den äran. Och jag vet inte vad det är med mig dessa dagar – men jag grinar så fort jag går in i i kyrkan eller hör en lovsång. Grinar på ett orimligt rikligt sätt.
-Mamma är det inte pinsamt att gråta så mycket jämt? teaterviskade en av mina pojkar.
Nej. Men nu blev det det.
Vi sjöng med kören också! Börjar bli riktigt duktiga. Otroligt att det bor så många begåvade, säkra stämsångare på en sådan liten geografisk yta.
Efter gudstjänsten var det kyrkkaffe som några av oss intog på gräset framför bönhuset. Så VANSINNIGT gott hembakt fika! Och så mysigt att tränga ner sig barn och gamla och småprata, svettas och bränna axlarna.
Folke var med och sjöng i kören med mig. Alla tre barn har tydligt ärvt musikaliteten även om ingen av dem är så intresserade som jag och Jakob var i samma ålder…
Finklädd i min farmors gamla blus!
Efter kyrkan lekte de vidare med sina stugkompisar.
Och jag donade på i trädgården
Skar stora fång av hägg och placerade ut på alla bord.
Snart kom Uffe och Jakob hem från stan. Först en natt hos farmor och sedan nästa natt hos Jakobs bästa kompis Eric och hans familj.
Lillen var trött så vi låg i hammocken och läste bok. Esau var luden på huden, pm du inte redan visste det.
Så gick vi förbi grisarna med lite morötter och potatis.
De grisade sig som grisar gör och bör.
Till middag blev det mackor, som alltid när jag inte orkar laga något.
Gott bröd, gott pålägg och sedan gör man sin egen smörgås bara!
Allas favoritmat och ingen klagar.
Och jag fick Mors dags-teckningar av barnen och pussar och kramar
Och till efterrätt jordgubbar och vaniljglass med lite olivolja ringlad ovanpå. Alltid så gott!
Det är så fint hemma nu. Solen som smeker huset och får allting att framträda i ny dager.
Uffe ville att jag skulle dokumentera hans kläder så att de också framträder i ny dager. Fast det är 70-tal alltihop!
Säg att din mamma är modebloggare utan att säga att din mamma är modebloggare.
Sedan kastade jag och storpojkarna tennisboll på åkern i en nästan en hel timme. Brännbollssäsong nu – och då vill man ju öva på lyra och sånt. Tänker föreslå att matlaget ska ha ta en match någon helg här snart. Brännboll är en av få sporter jag kan lida.
Jakob tog en Mors dags-bild på oss.
Stolt över att vara matronan i detta hushåll! Jag är född att leda (och bli förledd) av söta pojkar.
Och det var denna helg i bilder det. Hoppas du höll dig vaken!
Den huvudsakliga behållningen när jag var liten och såg på Jönssonligan – det var Doris kläder. Särskilt på Mallorca! Älskade prickarna, volangerna, färgerna och snitten. Och förtjusningen har inte gått över med åren.
Därför blev jag alldeles nipprig när Malin gav mig denna underbara prickiga topp! Med prickar, puffärmar och volanger vid ärmsluten. Känner mig som en uppdaterad Doris i denna outfit – till och med hårfärgen stämmer. Och precis som Doris gillar jag att kombinera rött och rosa.
Samma getingmidja som Birgitta Andersson får jag dock tyvärr aldrig….
Känns förresten alltid djärvt att visa en mag-glipa. Intressant det där med vad man är bekväm med. Mina ben kan jag gärna visa, medan överarmarna känns nakna. Urringning går bra, men midjan är känsligare. Tighta kjolar går fint – men tighta byxor som markerar skinkorna känns snuskigt! Få saker får mig att känna mig så exponerad som jag gör i jeans.
Sedan tänker jag på när jag var i Indien och varenda kvinna – även tjocka tanter – gick med sari som visade hela midjan, medan de förfärat tittade på mina synliga knän. Allt är kultur! Man vänjer sig med vad som helst. Och vill man bli mer bekväm i något plagg eller i någon annorlunda stil – jag då är enda vägen framåt att öva. Jag övar med Doris som förebild!
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
